Aylan blev bara tre år

DebattFolkpartietPolitikSolna

Jag har svårt att koncentrera mig idag. Gång på gång dyker bilden upp av en drunknad treårig pojke. Han drunknade när båten han och hans familj flydde i till Europa sjönk. Samtidigt dyker också bilder upp av min egen son när han var tre år. Två små pojkar med förmodligen samma livsglädje i botten, men så olika liv och den enes tog slut häromdagen i Medelhavet.

Aylan föddes i ett land som varit i krig sedan den dagen han för första gången slog upp sina ögon. Han visste inte om något annat, men för ett ögonblick tändes hoppet hos hans föräldrar och storebror. De skulle ta sig till Europa för att bygga upp en framtid. Den ende som kom fram var hans pappa.

Det dyker också upp andra bilder idag. Bilder på flyktingar som försöker ta sig in i EU vid gränsen mellan Serbien och Ungern, de försöker ta sig förbi det stängsel som den ungerska regeringen sett till att bygga för att ”skydda Europa”. Bilder på flyktingar som tillfälligt bor på den östra tågstationen i Budapest eftersom de hoppas kunna komma med ett tåg till Tyskland. De tillåts köpa biljett men de släpps inte på tågen. Där på stationen finns inte bara unga män som det påstås i propagandan, där finns många familjer, där finns många barn som egentligen skulle sitta i skolan för att lära sig läsa och skriva, barn som egentligen skulle behöva få vara barn och leka på sin fritid. Många är de frivilliga krafter som försöker lindra och ge framförallt barnen en drägligare väntetid, men de räcker inte till på långa vägar.

Dessa flyktingar har lyckats ta sig från ett rent helvete, till vad de hoppades på, en ny framtid i Europa. Men här är de inte välkomna. Här är vi rädda om vår egen välfärd. Vi är oroliga att de system vi byggt upp inte ska hålla. Vi till och med ”vet” att de inte kommer att hålla, framförallt ”vet” Jimmie Åkesson och SD det. De vill att vi istället ska skicka tillbaka flyktingarna till det helvete de kommer ifrån, skicka lite pengar och filtar och så har vi gjort vårt. Han tänker inte ta ansvar för den uppkomna situationen, han ”har ju inte gjort något”. Visserligen väntat utspel, men som politiker, som riksdagspolitiker krävs det mer ansvarskänsla än så. Och det mest skrämmande är att allt fler väljare köper hans budskap.

Vad kan vi göra? Självklart kan vi här i Sverige inte lösa situationen på egen hand och nu mer än någonsin sätts europasamarbetet på spel. Vi kan inte här och nu heller lösa de väpnade konflikter som driver alla dessa människor på flykt, som gör att de hellre sätter sig i en gummibåt med sina barn och hoppas komma levande över på den europeiska sidan än att stanna i hemlandet. Men vi kan börja i det lilla, vi kan börja stå upp för deras rätt att söka skydd i Sverige!
Aylan, du ska inte ha behövt ge ditt lilla liv i onödan! Vi ser dig, vi tar din fars sorg till oss och vi kommer att göra allt för att inte fler treåringar ska behöva drunkna på Medelhavet och för det krävs legala vägar in i Europa. Jag vill inte vänta längre!

Marianne Damström Gereben, barn- och utbildningskommunalråd (fp)

Marianne Damström Gereben, barn- och utbildningskommunalråd (fp)