En ranking de rödgröna inte protesterar emot

DebattFolkpartietPolitikSkola och förskolaSolna

I det senaste numret av tidningen Dagens Samhälle granskas kommunernas skolkostnader. För att toppa intresset görs självfallet en ranking. Solna ligger långt ner i rankingen och hamnar på plats 262. Kommunerna som mest liknar Solna socioekonomiskt, Sundbyberg och Stockholm, hamnar på plats 274 respektive plats 288. Solnas ”dåliga placering” hänger ihop med att medelbetygen mellan 2010-2013 sjönk (nu är de på väg upp igen, glädjande nog) bl a beroende på förändringar i elevunderlaget där fler Solnabarn går i andra kommuner och istället tar emot elever från västra Stockholm, att Solna har pressat ner glädjebetygen och att vi är en kommun som tar emot ensamkommande flyktingbarn.
Solnas placering i diverse rankingar leder ofta till stora diskussioner bland politiker och föräldrar. Om Solna faller några placeringar är det fritt fall i skolorna, menar oppositionen, men om Solna avancerar i rankingen är det sällan några hyllningskörer. Det enda undantaget var när Lärarförbundet bjöd Alliansen på tårta då Solna var årets bubblare i deras egen ranking 2010.

Inget har hörts från oppositionen om Solnas placering, trots den minst sagt ”dåliga” placeringen. Skälet är enkelt. Den här rankingen mäter kommunernas kostnader för skolorna i förhållande till resultaten i skolan. En kommun som har låga kostnader för skolan samtidigt som eleverna har höga betyg hamnar högt på rankingen, en modell som kallas kostnad per betygspoäng (KPB).

I den här rankingen hyllas de kommuner som har den lägsta skolpengen och elever med de högsta meritvärdena. I klarttext betyder det att de kommuner som hamnar långt ner i rankingen har för höga kostnader i förhållande till vad eleverna presterar i skolan. I Solna kostar alltså skolan mer än vad den borde göra, enligt rankingen. Om man vill kan man kalla det bristande resurseffektivitet.

Inom Alliansen kommer resultatet att analyseras och granskas. Vad kan göras bättre och billigare i kommunens skolor? Från oppositionen kommer vi inte att få höra ett knyst. I deras värld är tillgången på mer resurser den enda framgångsfaktorn. Det parti som vill höja skatten och öka budgeten för skolan mest vinner. Hur pengarna används är inte lika viktigt. Oppositionen motsätter sig alla stora förändringar, alla omorganisationer, alla besparingar, alla förändringar i lokalutnyttjandet när de borde tvingas prioritera och välja mellan viktiga och mindre viktiga kostnader.

Jag har under mina 20 år i Barn- och utbildningsnämnden och i Kommunfullmäktige aldrig tvingats föra en enda diskussion med oppositionen om att kostnaderna är för höga och att kommuner brister i effektivitet och att en genomlysning därför borde genomföras. Diskussionen har alltid handlat om att resurserna måste öka. Självfallet finns det områden där mer resurser gör nytta, Folkpartiet har t ex i praktisk handling visat att det går att öka resurserna till höjda lärarlöner och skolupprustning, men då måste det föregås av goda analyser och tydliga prioriteringar så att ökade resurser inte försvinner rakt in i ett svart hål så som skedde när de rödgröna styrde i Solna 1995-1998.

Den enda rödgröna besparingen inom skolan jag stött på är oppositionens krav på att avveckla 3 Mkr i kostnader för vårdnadsbidraget, en avveckling folkpartiet stödjer, men som vi har tvingats leva med då de andra tre Allianspartierna vill ha det kvar. Det har dock visat sig att vårdnadsbidraget har betytt mycket för de få familjer som utnyttjat det då de har kunnat få livspusslet att gå ihop under den ofta begränsade tid då de utnyttjat vårdnadsbidraget så det är något jag har kunnat leva med, trots allt.

Lars Granath Vice ordf, Barn- och utbildningsnämnden (FP) i Solna.

Lars Granath
Vice ordf, Barn- och utbildningsnämnden (FP) i Solna.