Proppen Orvar och köttberget

FolkpartietomvärldPolitikSolnaStöd och omsorg

Det är två beteckningar som den stora generationen som föddes under 40-talet har fått av olika politiker. Oron var stor över vad som skulle hända när alla dessa personer gick i pension. Hur skulle arbetsmarknaden se ut med alla tomma hål och hur skulle alla 40-talister kunna försörjas. Nu har de sista 40-talisterna fyllt 65 år och kan kallas pensionärer även om inte alla slutat arbeta. Men vad har hänt med den dystra profetian? Hålen på arbetsmarknaden har snabbt fyllts av yngre duktiga personer eller också har ny teknik ersatt onödiga arbeten. Några brister har kanske uppstått inom utbildning och sjukvård, men nyrekrytering är inget större problem.

Även om 40-talisterna uppbär pension fortsätter de allra flesta att betala skatt. De har jobbat mest, uppbär den högsta pensionen och många äger sitt egna hem. Rent statistiskt håller de sig friska i många år utan att egentligen kosta samhället något. Det sägs att 70-åringar idag är som 50-åringar på 70-talet. Vilket betyder att det tar många år innan ”Proppen Orvar” kommer att belasta äldrevården och förmodligen blir det en utdragen process. Eftersom 40-talisterna är vana att bestämma över sina liv väljer de hellre exempelvis RUT-tjänster än hemtjänst som kommunen bestämt. De oroar sig inte för äldreomsorgen utan mer för att inte kunna ha roligt under sina sista år.

I tidningen Veteranen nr. 1 2015 ägnas en spännande artikel åt detta och enligt undersökningar som den hänvisar till kommer livsstilsfaktorer som stress, fetma och rökning slå hårdare mot 50-talister och senare generationer.

Den generationsmobbning som 40-talisterna varit utsatt för kommer nog 90-talisterna få bära: den mest egoistiska och individualistiska generationen vi sett, irriterande duktiga, drivna , fokuserade entreprenörsmänniskor.

För mig som 40-talist var det skönt att få ta del av dessa fakta. Den oro för hur samhället och kommunerna skulle klara den enorma kostnaden för alla pensionerade och vårdbehövande 40-talister som utmålats av experter och media, har jag inte förstått. Snarare ska vi se dessa friska pensionärer som en tillgång; antingen på arbetsmarknaden eller, om de vill, som volontärer.

Anne Utter, ledamot omvårdnadsnämnden (fp)

Anne Utter, ledamot omvårdnadsnämnden (fp)