Solnas skolor var inte bättre förr

DebattFolkpartietPolitikSkola och förskolaSolna

I den rödgröna politiska retoriken kan man lätt få uppfattningen att skolorna i Solna är sämst i världen, att allt var bättre förr och att om man höjde skatterna rejält och kommunen likt Sundbyberg alltid styrts av sossar skulle Solna vara en oas i en utbildningspolitiskt moras orsakat av illvilliga Allianspolitiker. Ingenting kunde vara felaktigare. Det var inte bättre i skolorna förr.
Denna vecka har jag deltagit på mitt sista sammanträde med Barn- och Utbildningsnämnden (BUN). Jag engagerade mig i Folkpartiet i Solna i början på 1990-talet och kom in som ersättare i BUN 1992. Sedan dess har jag suttit BUN och varit dess 1:e vice ordförande sedan 1998.

I början av 1990-talet hade den socialdemokratiska regeringen och dåvarande utbildningsminister Göran Persson just kommunaliserat den svenska skolan mot Folkpartiets och hela lärarkårens vilja. Samtidigt som kommunerna var i full färd med att organisera skolorna drabbades världen av den s k IT-kraschen som i Sverige ledde till 500 procents ränta, enorma besparingar och stora omställningar. Det var en otroligt dålig tajming som kommunerna ännu inte riktigt har hämtat sig ifrån.

Då fanns ingen rätt att välja skola. Alla elever var hänvisade till närmaste skola. Valfrihet fanns bara för dem som hade kontakter eller pengar. De som hade släktingar i City eller nära Råsunda skola, som alltid varit en populär skola, skrev sig i en gammal släktings lägenhet i närheten för att kunna vara säker på en plats i de mest attraktiva skolorna. Dagens friskolor var den gamla tidens privatskolor där t ex Franska Skolan var reservat för elever från överklassen och ekonomiskt resursstarka familjer.

Köerna till barnomsorgen i Solna kunde räkna flera hundra barn och det tog år att få plats. Ett av de första föräldrakooperativen, Månstrålen i Bergshamra där mina egna barn gått, behövde två år av outhärdlig väntan på den kommunala byråkratin att få de tillstånd som krävdes för att få starta.

1994 fick Solna oväntat maktskifte. Det nya rödgröna styret 1995-1998 höjdes skatten med 1,45. Skattehöjningen gav en tydlig signal för de anställda i stadens skolor och förskolor efter krisen i början på 90-talet att det var dags att spendera. Styrningen centraliserades, politikerna lade sig i detaljer och budgetdisciplinen eroderade. BUN fick stora underskott och köerna till barnomsorgen växte explosionsartat. En rejäl skattehöjning ledde alltså till stora underskott och otaliga sparpaket. Och de som tror att de senaste årens föräldraprotester har varit omfattande skulle ha varit med då när det i stort sett var föräldrademonstrationer i samband med varje BUN-sammanträde.

Att eleverna nu kan välja skola i hela länet, att köerna till förskolan sedan länge avskaffats och att Solna fått beröm av skolinspektionen för att ha en likvärdig utbildning i hela kommunen är det som jag är mest stolt över. Dessutom var det extra roligt att få vara med och bygga upp den nya Ulriksdalsskolan utifrån den nya pedagogiken med toppmodern teknik.

Nu lämnar jag över till BUN:s nya ordförande, Marianne Damström Gereben (FP), som ska förvalta och utveckla den liberala skolpolitiken i Solna. Utmaningarna är många, men förutsättningarna är goda med en budget i balans och där meritvärdena är de högsta någonsin och andelen elever med godkända betyg och behörigheten till gymnasiet nu ligger högt över läns- och riksgenomsnittet.

Lars Granath Avgående 1:e vice ordf, Barn- och utbildningsnämnden (FP) i Solna.

Lars Granath
Avgående 1:e vice ordf, Barn- och utbildningsnämnden (FP) i Solna.